Snarast klassisk socialdemokrati
Björn Månsson kommenterar (Hbl 18.8) förslaget att slopa begränsningen på antalet presidentperioder i Venezuela. Enligt honom bevisar detta att "socialism... förutsätter en diktatorisk, totalitär regim". (Att t.ex. Frankrike också saknar denna begränsning tycks dock inte uppröra skribenten!) Att överhuvudtaget tala om "socialism" utan att definiera ordet är ganska meningslöst då folk från Stalin till Gandhi har kallats för socialister! Hugo Chavez’ politik har gått ut på att delvis nationalisera viktiga naturresurser men samtidigt tillåta fri handel och privat äganderätt. Trots retoriken låter detta snarast som klassisk socialdemokrati.
Den amerikanska tänkaren Noam Chomsky beskrev nyligen utvecklingen i Venezuela som två motverkande tendenser. Den ena är ökad centralisering och personfixering kring den karismatiske presidenten, vars höga popularitet (som ligger kring 70-80%) hotar stiga honom i huvudet. Men samtidigt sker också en demokratiserande utveckling, med ökad lokal demokrati och kooperativ ekonomisk verksamhet, där speciellt fattiga fått ökad kontroll över sina egna liv. Många har för första gången fått tillgång till utbildning och hälsovård. Just nu är det svårt att bedöma vilken tendens som blir den övervägande.
År 2002 gjordes en militärkupp i Venezuela där presidenten fängslades och alla demokratiska institutioner upplöstes. Kuppen fördömdes i hela Latinamerika, medan USA genast godkände militärjuntan. Tack vare den amerikanska lagen om informationsfrihet vet vi idag att USA i detalj visste om kuppen i förväg. Enligt The Observer stöddes kuppen dessutom aktivt av högt uppsatta inom Bush-administrationen. En folklig resning gjorde slut på kuppen, men den fick följden att just den auktoritära tendensen stärktes, speciellt då USA:s roll blev känd.
Utvecklingen i Venezuela är sammanvävd med resten av Latinamerika där de fattigaste i samhället, speciellt de länge nedtryckta indianerna, fått ökat politiskt inflytande på många håll. Vissa länder har med Venezuelas hjälp betalat bort sina skulder till den Internationella valutafonden vars ekonomiska diktat haft katastrofala följder. En världsdel som tidigare dominerades av kolonialmakterna och senare sin mäktiga granne i norr, börjar nu ta sina första steg mot ekonomisk självständighet och lokal integration. Om vi vill hjälpa dem kräver det mera jämlikt samarbete och rådgivning och mindre ideologisk hysteri.
Mats Sjöberg
Esbo
Insändaren publicerades i Hbl 21.8.2007