Löpande band för fackidioter?
Regeringen föreslår att studietiden för högskolestuderande skall begränsas till sju år. De utdragna studietiderna beskrivs som ett stort problem i propositionens motivering. Som orsaker nämns bl.a. förvärvsarbete vid sidan av studierna och faktumet att många läser "överlopps" kurser. Detta vill regeringen nu sätta stopp för. Man vill förkorta studietiden genom att begränsa studierätten, utan att ta tag i de grundläggande orsakerna som rapporten själv nämner!
Den viktigaste orsaken till att många jobbar vid sidan av studierna är för att få pengarna att räcka till (enligt en undersökning av FPA). T.ex. i mitt eget fall så har jag varit tvungen att jobba för att få hyran betald de senaste åren (de första åren fick jag hjälp hemifrån). Men alla har inte möjlighet att få hjälp hemifrån eller turen att få ett jobb. Regeringens förslag löser inte detta problem, utan gör det bara svårare för studenterna att förtjäna pengar genom att begränsa studietiden. Istället borde man höja studiestödet så att vi kunde satsa till 100% på studierna!
Enligt FPAs undersökning låter var femte studerande ibland bli att äta någon dag för att pengarna inte räcker till. Som en lösning på studenternas finansiella problem föreslår regeringen mera studielån. Studielånet står idag för endast några procent av studenternas inkomster. Detta beror på att de flesta inte vill skuldsätta sig, speciellt då arbetsläget efter studierna ofta är mycket osäkert. Riksdagsman Jyrki Kasvi frågade sig: vilken annan grupp i samhället tvingas ta lån innan de beviljas utkomststöd?
Men mest upprörd är jag nog över att regeringen ser studiernas bredd som ett problem! Regeringen påstår ju sig eftersträva innovativitet och skapande av nya företagsidéer. Jag trodde att en bred utbildning var en förutsättning för detta! Vill vi verkligen att universiteten bara blir ett löpande band för "fackidioter"?
Undervisningsminister Tuula Haatainen sade då universitetsväsendet firade sin 365-årsdag att den privata sektorn skall svara för en allt större del av universitetens finansiering. Lasse Garoff beskriver i Studentbladet (6-7/2005) vad detta har lett till i USA, där universiteten är allt mera beroende av företagen. Rädsla för att gå miste om pengar, och ibland s.k. munkavleparagrafer, gör att vissa resultat inte kan publiceras om de uppfattas som negativa gentemot sponsorerna. Man börjar skönja en helhetsbild här: kanske regeringen planerar omvandla universiteten till en utbildnings-avdelning för Nokia?
Mats Sjöberg
Esbo
Insändaren publicerades i Hbl 4.4.2005