Inga illusioner om stormakter
Hans Rosing upprepar än en gång (Hbl 18.11) att Sovjetunionen stått för merparten av Saddam Husseins konventionella vapen, ett faktum som jag accepterade redan i det första stycket av min förra insändare (Hbl 16.11). Inga seriösa debattörer har idag några illusioner om det forna Sovjetunionen - de utnyttjade cyniskt och ofta mycket grymt sin position som stormakt. Men Rosing m.fl. anser att USA vore ett undantag i raden av stormakter och skulle agera som "frihetens främsta förkämpe". Tyvärr talar historien ett annat språk.
Thomas Carothers, en amerikansk forskare som beundrar Reagan och som starkt stött USAs "spridande av demokrati", analyserade i en bok för några år sedan USAs engagemang i världspolitiken. Han kom fram till vad han såg som en "konstig paradox", nämligen att USA endast stöder demokrati om det råkar ligga i USAs ekonomiska och strategiska intresse - i andra fall motarbetar man det...
Rosing gör rätt i att sträva efter en balanserad och rättvis bild av historien. Orsaken till att många idag fokuserar på USAs förhållande till Saddam är ju Irak-kriget och de motiveringar som gavs för att övertala amerikanerna att stöda kriget: Saddams innehav av massförstörelsevapen samt hans grymhet mot t.ex. kurderna. Att USA självt varit indirekt delaktig till en del av dessa brott, och fortsatt sitt stöd efteråt, anser jag vara ytterst relevant för diskussionen. Speciellt nu då Saddam står inför rätta borde hela historien berättas.
Mats Sjöberg
Esbo
Insändaren publicerades i Hbl 23.11.2006