Ett tveeggat svärd
Jag skrev i en insändare (Hbl 2.6) att det är bra att USA tagit upp frihet och demokrati som mål inom utrikespolitiken, men att de samtidigt inte alltid följer dessa ideal i praktiken. Hans Rosing försvarar (Hbl 9.6) USAs stöd och vapenförsäljning till bl.a. Saudiarabien, Egypten och Kuwait med att USA samtidigt har utövat påtryckningar för att de skall utvecklas mot ett mera demokratiskt håll. Det här liknar för övrigt en av motiveringarna som gavs för planen att upphäva EU:s vapenembargo mot Kina: man skulle då bättre kunna utöva påtryckningar för att förbättra människorättstillståndet i landet.
Dylik vapenhandel är dock minst sagt ett tve-eggat svärd. Det stämmer att man ibland kan få utveckling till stånd genom yttre påtryckningar, men oftast är dessa förändringar endast av kosmetisk natur. T.ex. i Egypten får man nu ställa upp mera än en presidentkandidat, men i praktiken måste de först godkännas av presidentens parti. Detta utesluter automatiskt den enda verkliga oppositionen. Samtidigt, som en följd av vapenhandeln, får de diktatoriska regimerna allt mera vapen i sina händer, som kan användas för att effektivare slå ned oppositionen. Även det psykologiska vapnet, att regimen stöds av en stormakt, gör att oppositionen lätt känner sig maktlös och i värsta fall drivs till våldsammare former av motstånd.
Rosing kommenterar inte i sitt svar fallet Uzbekistan som jag också nämnde. Där har människorättsläget försämrats trots att samarbetet med USA har intensifierats. Den senaste massakern var bara toppen av isberget, ett resultat av åratal av förtryck. Människorättsorganisationer har redan länge larmat om tillståndet i landet, men för döva öron. Förutom vapenförsäljningen ger USA också 160 miljoner dollar per år i stöd, varav största delen går till armén och polisen. I februari 2004 sade USAs försvarsminister Donald Rumsfeld under ett besök i Uzbekistan att "vårt förhållande är starkt och växer hela tiden starkare". Bl.a. därför håller jag fast vid att Rosings karakterisering av USA som frihetens främsta förkämpe inte är helt rättvis - även om USA inte är den enda eller ens den värsta boven i många fall.
Jag vill dock inte påstå att total isolering av ett odemokratiskt land är den rätta metoden. En konstruktiv debatt och ökad växelverkan med omvärlden leder till att folket i landet får mera mod och kunskap för att utöva påtryckningar mot regimen. Att sälja vapen till en dylik regim har nog motsatt verkan.
Mats Sjöberg
Esbo
Insändaren publicerades i Hbl 15.6.2005