Båda stormakterna bör fördömas
Det måste vara med en viss ironi som Hans Rosing (Hbl 31.8) skriver att jag glömt bort FN och folkrätten i min analys (Hbl 27.8) av mediereaktionerna till krigen i Irak respektive Georgien. Det är väl just de här institutionerna som Rosing ansett vara förlegade då han försvarat kriget i Irak?
Jag har fördömt stormakternas aggression i båda fallen, ändå anser Rosing att jag målar upp en vinklad bild gällande Rysslands agerande. Så som jag har uppfattat saken skiljer ändå vår syn närmast gällande USAs agerande, inte Rysslands. Vi håller väl båda med om att Rysslands militära aggression var fel? Därför är den rätta frågan närmast hur Rosing lyckas finna förmildrande förhållanden i USAs krig i Irak, som på alla skalor mätt varit mycket mera förödande.
Flera debattörer, bl.a. Anna-Lena Laurén, har dragit paralleller mellan Natos bombning av Serbien 1999 och Georgien-kriget. Rosing anser att denna jämförelse är orimlig eftersom Nato, i motsats till Ryssland, agerade enligt ädla mål.
Då man i västvärlden kritiserar Natos bombning av Serbien brukar det snabbt leda till hysteriska reaktioner, så stark har likriktningen i narrativet varit. Om man kritiserar Natos bombningar av civila serber så stöder man plötsligt Slobodan Milosevic och "förringar folkmord". Men om vi sakligt betraktar fakta så visar det sig att de etniska rensningarna i Kosovo påbörjades i stor skala först efter, och som en reaktion på, Natos bombningar. Natos agerande berättigade naturligtvis inte en sådan otroligt brutal reaktion, men det är ett logiskt fel att berättiga bombningarna med något som hände efteråt. I åtalet mot Milosevic gällande Kosovo var alla krigsbrott utom ett daterat efter att bombningarna börjat. Milosevic satt med all rätt inför rätta i Haag, men bredvid honom borde han ha haft de som beordrade bombningarna som bl.a. dödade ca 500 serbiska civila (Human Rights Watch), samt förstörde civila el- och vattenkällor samt tv- och radio-stationer.
Vi skall också komma ihåg att Nato-medlemmen Turkiet några år tidigare dödat tusentals kurder och jämnat 3500 kurdiska byar med marken. Detta är etnisk rensning om något. Under samma tid blev Turkiet tillfälligt den tredje största mottagaren av amerikanskt militärt stöd (efter de konstanta stjärnorna Israel och Egypten). Mediereaktionen till detta var radikalt annorlunda än gällande t.ex. Kosovo. Idag minns få ens att det skedde.
Mats Sjöberg
Esbo
Insändaren publicerades i Hbl 18.9.2008